Kan den klyva?

Hur gick det med själva vedklyvningen sedan, då, var det någon som undrade. :) Så här är ett par bilder och en liten video som visar hur det ser ut i vårat vedskjul just nu (2008-12-30).

Vedskjulet:

Veden och klyven:

Och så en liten videosnutt. :) Bella ville vara med...

Helnöjd med klyven! ;-) Visst kunde den varit en aning snabbare och starkare, men den klarar mer än 99% av klabbarna, och de som den inte orkar med är de som har stora knaggar och är rejält tjuriga.

Att modda en vedklyv

Jahaja, jag fick en vedklyv i julklapp. Mycket tacksam för detta! Nu ska det gå lättare att få veden klar för torkning inför nästa säsong.
Det var en liten och smidig klyv. Precis lagom för våra behov. Dock verkar det som om den har felkonstruerats. Eller så är det på det viset att människorna (?) som konstruerade den hade tre eller fler armar. Av någon anledning (jag vet, jag vet), så måste man använda två händer för att sköta själva spakarna. Och då blir ingen hand över till att sköta själva vedklabben med. Se bilden.

Eftersom nu manualen uttryckligen förbjöd fler än en människa att hantera vedklyven vid ett och samma tillfälle, så är det ju inte så mycket att göra. Dags att modifiera lite. Till att börja med struntar jag i att sätta dit "skyddsplåtarna" som ska sitta mellan själva spakarna och liksom förhindrar att man kan sköta dem med den hand med ordentligt utspärrade fingrar. Men det räcker inte.


Efter ett par brädlappar och ett par längre träskruvar så ser det mycket bättre ut. Nu kan man stå bredvid själva klyven och hantera den, samtidigt som man håller ordning på vedträt. Finemang. Jag kanske borde skicka in det som tips till tillverkaren eller återförsäljaren? Nu
gå det utmärkt att sköta den själv, ja, man kan till och med låta barnen sköta spakandet, om de bara är tillräckligt uppmärksamma. Effektiviteten höjd med 63,5% enligt mätningar. :-)

Sådär, nu kan vi få ihop gott om ved till nästa vinter. Och det behövs... Nu har jag äntligen fått upp temperaturen till varma, goa 17 grader i köket. 13 grader på morgonen är lite jobbigt...

Ska se om videon här nedan fungerar också...

Gott Nytt År!

/ Carl m. fam.

Davids och Marias resa

Ja, David och Maria har ju som bekant gett sig ut på en rejäl tripp till Vietnam. De skriver på i en resedagbok, här:
http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=102226
Mycket kul anteckningar och foton. Kolla!

Andra mailet från Sovetsk

2008-02-25
Här är Davids andra mail från Sovetsk:

Tjena..

Hoppas allt är bra med er, jag har det fortfarande bra här. Jag tror det är ca 2 veckor sedan jag skickade förra mailet. Livet tuffar på här och det börjar bli lite vardag även här. Mycket annorlunda jämfört med hemma i Sverige, men ändå vardag. Pannan ska eldas i varje dag, det ska klyvas ved, läsas läxor, och bära ved. :)

Förra söndagen var det "magdans" på teatern här i Sovetsk. En av tjejerna från kyrkan är med där, och dansar. Vi var där och tittade. Som jag skrev tidigare, så är det som Sverige för ca 30 år sedan här. Ljudet lämnade mycket att önska. Efter ca 10 minuter var det bara "static" i högtalarna, och man fick avbryta för att byta ut delar av ljudutrustningen. Undertiden försökte magdanslärarinnan att underhålla och prata med publiken. Hon kom fram till mig, och blev överraskad att jag var från Sverige. Givetvis ville hon att jag skulle komma upp på scenen och dansa med henne. Jag har dåliga erfarenheter från Kiev att beträda scenen inför en massa folk, så jag gick inte upp. Jag hörde mig för vad jag skullle ha gjort, och vad som skulle ha hänt är att hon skulle ha haft en privat magdans för mig. Jag är ganska glad att jag inte gick upp. Någonting hände med kameran under föreställningen så det blev endast ett par foton. Jag skickar med något. Tjejen i svart är från kyrkan här i Sovetsk.

I lördags var det en helgdag här, och man firade typ "minnet av all soldater", fast det är ungefär som farsdag, men det gäller alla pojkar, och män. Vad man ger varandra är en enkel gåva, typ en penna, en deodorant, raklödder. För mindre pojkar är det en liten leksak, typ ficklampa, eller likande. Ganska trevlig tillställning. Vi firade hemma hos Julias moster. En mycket familjär tillställning. Jag skickar med några foton.

Eftersom Julias mosters man, Sergey, vet att jag gillar ryska saker, så ordnade han fram en mössa från ryska flottan, samt en randig tröja som flottisterna har. Sergey är major i ryska armen, vid tankdivisionen. Han ordnar massor med roliga saker. :) Till exempel underbart torra kex som är armens tilltugg.. :) Antar att de är ungefär lika torra som svenska armens. :) Ni som har gjort lumpen vet säkert hur de smakar.

För övrigt är det inte så mycket speciellt som har hänt här.

Lite kortare än förra mailet, men ni vet att jag lever i alla fall. :)

- David

Davids första brev från Sovetsk, Kaliningrad

2008-02-11
Jag har fått lite mail från David, som för närvarande är i Kaliningrad. Han skriver som följer:

Här kommer första brevet ifrån Sovetsk, Kaliningrad, Ryssland. Idag, måndag, är det 9 dagar sedan jag anlände till Ryssland. Turen började i Karlshamn, där jag åkte med Lisco-färjan till Klaipeda i Litauen. Det hela började inte speciellt bra då det var en ganska kraftig storm och det var tveksamt om färjan kunde lämna hamn. Efter ca 1 timmes försening gjorde de i alla fall ett försök att lämna Karlshamn, och det gick bra. Turen över Östersjön blev mycket gungig, men intar man bara horisontalläge, så känner jag inte av någon sjösjuka alls. Med lite musik i öronen så försvann även de tunga snarkningarna från färjans alla lastbilschaufförer. :)

Efter ca 14 timmars gungande så var färjan framme i Klaipeda. Därifrån körde jag med min fullastade bil mot Kaliningrad. Det är inga större bekymmer att ta sig fram i Litauen, vägarna är i och för sig bitvis ganska dåliga, och broarna är trånga, men det gå bra bara man tar det lugnt.

Väl framme vid den gränsen mellan Litauen och Kaliningrad, mötte Julia mig där, och vi kunde lugnt färdas genom den Litauiska gränsvakten. Endast passkontroll där. Gränsen mellan Litauen och Kaliningrad är en mycket vacker bro, som på ryska heter "Drottningbron", vad den heter på svenska vet jag inte. ;)

Vid den ryska tullen så blev det lite mer problem. Jag hade blivit varnad att man inte får införa mer än 35kg saker per person till Ryssland. Jag hade garanterat mer än 70kg.. Närmare 100 skulle jag gissa.. Men men, det fick bära eller brista. Passkontrollen gick bra, men sedan knep det lite. Mannen i tullen såg i passet att jag var svensk, och han hyste inga högre tankar om svenskar. Han uttryckte sig ungefär så här: "Varför kommer ni svenkar tillbaka till Ryssland, kan ni inte hålla er härifrån. Vi har redan besegrat er vid Poltava". Det kan låta skojfriskt, men en rysk tullman skojar inte speciellt mycket. Han beordrade att min bil skulle genomsökas. Under samtalet så hörde jag att det var narkotika de var ute efter. Två under-tullmän kom bort till min bil, och började fråga vad jag hade i mina lådor och väskor. Jag försökte svara så sanningsenligt som möjligt, utan att förklara några närmare detaljer. Dessa tullmän var däremot mycket trevliga, jämfört med den första mannen. Dessa var glada, och till och med skojade om saker de hittade. De kollade i mina böcker, kollade mina verktyg, kläder, och så vidare. Men de hittade inget som de kunde klaga på. De såg inte datorerna som jag hade med mig. Jag hade planerat packningen i bilen, så att man var tvungen att lasta ut ett par kartongen innan väskorna med datorerna hittades.. :) Min plan hade lyckats.

Tullmännen frågade om jag hade något till dem, men jag sa att jag inte hade något.. Efter några minuter var de nöjda, och sa att allt var okay.

Vidare var jag tvungen att skaffa en rysk försäkring på bilen, och jag kunde köpa den i tullen, men de ville ha cash. Jag hade ca 75 rubel(20kr) med mig, så det gick inte att lösa. Det fanns inte någon bankomat, utan Julia fick ringa till en släkting som tog ut pengar, och kom bort till tullen. STRUL.. hade jag inte känt någon i Kaliningrad hade jag troligtvis fortfarande suttit kvar i tullen.

Väl framme i Sovetsk ( som är gränsstaden ) packade jag ut alla mina saker i kyrkan, där jag bor, och försökte komma till rätta med allt. Superskönt att vara framme och slippa alla kartonger, väskor, och så vidare.

Mitt jobb här är att elda i pannan, hålla kyrkan varm, ren och göra lite lättare trädgårdsjobb. Vare dag måste det eldas då det endast finns en varmvattentank på 100 liter. Pannan ryker ganska mycket, så efter man har eldat är en dusch att rekommendera. Ungefär varje 45 minuter måste man lägga in ved, och hålla på i ca 4-5 timmar för att få riktigt varm och skönt. :) Innan man börjar elda, så måste man sota den. Mycket intressant. :)

Känner man att man fryser någongång, så är det bara att gå ner i pannrummet och klyva lite vet i ca 30 minuter, sedan har man fått upp värmen och klarar sig någon timma till. Det finns inte speciellt gott om ved, och det är ganska dyrt att köpa. 1 kubikmeter kluven lövträdsved kostar ca 250kr. Jag vet inte vad det kostar i Sverige, men med tanke på att lönerna här är otroligt låga, så är det dyrt. Lönerna ligger på ca 700-3000kr i månaden för en arbetare. Inte specillt mycket att leva på. Men folke klarar sig på något sätt.

Jag är en god student också, och försöker klara mina distansstudier på BTH i Karlskrona. Hittils har det gått bra. Min internet uppkoppling är ett gammalt hederligt 56k modem, och det kostar ca 7-10 öre i minuten att vara uppkopplad på nätet. Lite beroende på hur dags på dagen. Det är mycket segt. Det går inte att öppna några coola sidor och internet kan helt plötsligt få för sig att koppla ner sig. Jag blev lite rädd när jag gjorde min företagsekonomitenta, och internet helt plötsligt kopplade ner sig. Kände hur det högg till i bröstet, men det var bara att ringa upp igen, och allt fungerade. Ström, vatten och annat vitalt fungerar bra här. Inga avbrott hittils. Däremot tar allt mycket lång tid att ordna här nere.

Att köpa ved kan ta flera veckor, och ringer man inte o klagar så kommer de aldrig. En kurs i servicemindness hade inte varit bortkastade pengar i detta land. De flesta jag har träffat är mycket vänliga och trevliga, men när det gäller att utföra något, så tar det ofta stopp. Det går seeeegt.
När jag var på posten för att registrera mitt boende här, ( ja ni läste rätt, det gör man på posten av alla ställen ) så trodde jag nästan att kvinnan där skulle döda mig med sin blick. Vi frågade vänligt om vilket dokument vi skulle ha, när vi inte förstod svaret, frågade vi igen.. Då röt hot till, ögonen smalnade, och jag riktigt såg hur trött hon var på oss att vi inte fattade något.. :) Men det löste sig till slut i alla fall.. Så är det nästan alltid här. Det börjar med problem, men sedan löser det sig och allt blir bra. Det är bara att vänja sig vid detta.

Varje söndag klockan 14.00 är det Gudstjänst här i kyrkan. Ca 15-17 personer är här då. Det som är intressant är att flertalet är ganska unga. Det är bara en gammal dam på ca 70 år, sedan är det några på ca 50, några i 20-25 års åldern, sedan 13-16 åringar, och barn. Gudstjänsterna är ganska fria, och det är som en enda stor familj, alla känner varandra, och verkar trivas bra med varandra.

Onsdagar klockan 19.00 är det ungdomssamling. Inte allt för många ungdomar kommer då hit. Senast var det 4 stycken. Mycket sång, bön, bibelläsning och diskussion.

Lördagar klockan 15.00 är det "klubb" i kyrkan, det är för lite yngre, 13-17 åringar. Då är det först en berättelse, sedan något slags pyssel, och tillavslutning fika, som de antingen gör själva, eller bara te och något gott.

Jag hänger inte med i allt som sägs. Men jag försöker förstå så mycket som möjligt. Oftast är det mycket prat och stoj, som jag totalt missar eftersom de pratar något för fort för att jag ska förstå. Pratar de långsammare tycker de inte det är så roligt.. Så jag lägger mig inte i. Jag försöker bara hjälpa till med det jag kan. Spela x-box, knyta knopar, koka te, och så vidare. :)

I lördags var det dags för "sashlik", ungefär som våran "barbeque", men mycket bättre och godare (enligt ryssarna). Det var mycket gott. Marinerat ox, gris, och kyckligkött, lök champinjoner, i en enda stor röra.. Som sedan grillas på spett.

Jag trivs här bra, men visst saknar jag er.. Eftersom jag bara är volontär här, så har jag ingen större ansvar, utan det är ganska lugnt och skönt. Det är en viss ro att gå omkring och pyssla i och runt omkring ett hus. Ordningen som finns i Sverige saknas då man vill ha något gjort. :)

Jag skickar med ett par foton, och jag hoppas modemet orkar skicka iväg dem.. :)

Det börjar kylna på nu, så det är dags att sota och elda i pannan.. Eller klyva ett par vedträd för att hålla värmen.

Ikväll blir det biljard hos en granne här som är vansinnigt rik. Han har allt och lite till. För sitt enda barn har han byggt en hel lekpark på sin trädgård. Han har ett "spa-hus" med pool, bastu, biljard, lekrum, och mycket mer. Jag har aldrig varit inne i hans hus, utan bara i "spa-huset", mem jag kan tänka mig att huset är i samma stil. Hans yrke ? "Vodka och cigarettsmugglare".

Fridens liljor..

- David

Min första blog!

Tralala! Nu har jag också skaffat mig en blog! Får se om jag kan komma på något bra att skriva här. Tänkte lägga upp lite saker från min käre bror, David, här också. :-)